Nu sitter jag i mitt rum, som ser ut som fan, och jag, ser ut som fan. Jag har ingen aning om vad jag ska ha på mig eller hur jag ska se ut.
Och mitt i allt väntar jag på att tanten från smittskyddsinstitutet ska ringa och säga att hon kommer. Blev riktigt arg igår när hon skulle komma efter lunch igår, och sen ringer hon vid sju-åtta och säger att hon inte kunde idag.. Morr..
Tillbaka till vad jag ska ha på mig på Jonas släktkalas. Jag tänker mig en vit ljus tunika och chinos, men chinosen har en stearinfläck sedan Nissaström och min älsklingstunika är sönder... Bu-hu...
Jag börjar med att röja upp här, slänger in ett par snygga i jeans i tvätten, snor en tunika av mamma, knyter en kofta runt axlarna, vågar och sätter upp håret och lägger lite mascara på fransarna så får Jonas visa upp mig som jag är.


Inget får hindra mig idag, jag är på topp!