Bra sagt av min bästis.. .

Jag vet att jag borde be om lov innan jag kopierar såhär, men jag kan vara gullig mot Catharina imorgon istället; för det här var det fucking bästa jag har läst på länge. KÄRLEK till dig!
Läs detta, för det här är precis såhär Catharina (och jag) pratat om, och jag uppskattar jättemycket att hon skrivit ner allt det här.

"Lagom är bäst.På förra inlägget skrev jag om att jag tänkte en hel del hos mormor, inte bara det att jag hade hela huset för mig själv (bortsätt från deras katt Kalle) utan det är så lätta att bara ''vara'' där.
För när jag kom dit, var dörren låst så jag fiskade upp nyckel som jag har haft till deras hus i år, öppnade dörren stängde av alarmet och gick till frysen. Tog en av mina favorit glassar och satt mig inne på deras kontor. Sånt här har jag gjort sen jag fick nyckel, sen fjärde klass vill säga. Jag har kommit och gått i deras hus som om jag bodde där. Ett tag gjorde jag det, det var när jag och Andréas gick igenom mammas och pappas skilljsmässa. Då bodde jag och min bror hos mormor och morfar.
Inne på deras kontor har dem hängt upp tre tavlor med massa foton på. En tavla där det står ' Victor, Adam och Hugo - 1999 - 2007' en tavla där det står 'Catharina och Andréas 1995 - 1999' och en där det står ' Linnéa och Jonathan 1995 - 1999' . På dem här tavlorna har mormor klippt och klistrat på massa bilder på oss från dem här åren. Just då fick jag tanken, att jag ville bli barn igen. Att få springa i mormor och morfars vattensprida, att få leka med dockor och känna sig barnslig. Att (inte) få sminka sig med mammas smink så hon blir super arg, att få gunga, att åka rutschkana, rulla ner för gräsbacken, åka pulka tills man slår sig, vara i mellan poolen på furran, äta hur många glassar man vill och bli kladdig ända ifrån hakan till pannan, att inte bry sig om hur man ser ut eller klär sig, att inte behöva ha den uppmärksamheten man ''måste'' ha nu och framför allt att få vara sig själv. Jag började nästan gråta när jag såg dem fotona och fick den tanken, så jag gick ut från det rummet och tog en till glass från frysen. Gick och la mig på soffan och satt på teletabbis - som jag i vanliga fall bara kollar på när Hugo (minsta kusin - 3 år) är hos mormor. Men det känndes inte rätt, att titta på den filmen väckte bara fler känslor. Så jag stängde av det igen.
Istället kollade jag i mormors MåBra tidningar, det känndes inte heller rätt. Och då insåg jag, varför klaga? jag är ju tonåring för guds skull! Jag ska inte behöva tänka över allt jag borde gjort när jag var liten, och jag ska inte heller tänka på min framtid, familj, barn, ekonomi? Jag borde leva nuet, leva som en tonåring.
Dem flesta tror att leva som en tonåring menas med att '' sup dig full varje helg, och kom bakis till skolan på en måndag''. Men för mig är inte det tonåren, för vissa kanske dem flesta är det så? Men för mig är tonåren till för att njuta av att fortfarande vara ung, inte liten och inte stor bara så där lagom ni vet? Visst kan man få festa och så, men är det så nödvändigt att blanda in alkohol för det? Blir det mycket roligare med alkohol? att ligga på alla fyra och spy upp skiten? Må illa? Bli yr? Och säga saker man kanske inte borde säga? Jag har aldrig testat, har aldrig varit full, aldrig rökt - inte ens rört en cigarett, aldrig snusat eller provat på annat, och jag är så sjukt stolt över att jag inte provat på något av dem här grejorna.
För mig är tonåren till för att lära sig, av sina och andras misstag. Och att få vara sig själv. Jag menar hur många har någon gång inte varit sig själv? Jag kan erkänna, det är många gånger jag inte är mig själv! Det finns till och med dem gångerna jag inte ens kännt igen mig själv. Men inte ska jag gå och grubbla över det till jag fyller 100? Nej, man lär sig av sina misstag, jag tror och nästan vet att alla i vår ålder tänker för mycket på vad dem gör och hur dem är. Man tänker på om man är mycket omtyckta, populär, älskad, hatad, snygg, konstig, vacker, söt, rar, snäll, uppkäfftig, lång, smal, elak, tjock, stor, kort, mullig, glad, ledsen, oomtyckt, ärlig, bäst, bra oärlig, dålig, sämst, självsäker osv.
Jag kan heller inte säga ''jag bryr mig inte om vad jag är'', för jag vet att jag gör det, jag vet att jag många gånger tyckt att ''oj vad ful jag är'' eller '' oj dem här byxorna får mig att se fet ut'' men sen har jag även en stark sida där jag sagt till mig själv ''det här gjorde jag bra'' ''den här tröjan satt snyggt''. Vi alla har bra och dåliga sidor, dem bra kan vi förbättra och dem dåliga kan vi förtränga.
Min absolut bästa vän Victoria har sagt till mig att man ska och kan se allt positivt, jag har aldrig försökt förrens nu. Och nu vet jag att hon har rätt, "ser jag ful ut idag, jaha då kanske jag ser bättre ut imon?'' ''ser jag tjock ut i dessa byxorna, ja då ser jag väl 'smalare' ut i dem andra'' Fattar ni?
Vad jag menar är att man inte ska oroa sig, att vi ska leva för det vi har. Nu ska vi inte tänka ''oj, jag har inte levt mina senaste tonår!" So what ? Vi har massor med år kvar innan vi fyller 20, och har vi inte det kan man alltid dra ut på tonåren tills man blir 25.
Alla är vi barn, och alla är vi vuxna. Det är det vi kallar för tonår."

Tack! Jag hoppas man tänker på detta!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0